Bokprosjektet Nordiska Rhizom (red.) Bosse Bergsted, Jonas Alwall og Lonni Hall.

Syftet med antologin är att utforska och experimentera med rhizom i en nordisk kontext. Dessa kan finnas inom en rad olika områden, som skola, utbildning, konst, litteratur, stadsmiljö, arkitektur, sociala rörelser, miljö och natur.

Vi föreställer oss att Norden – med dess både påtagliga likheter och signifikanta skillnader – är en gynnsam plats för att studera rhizom och rörelsers fortplantning i tid och rum. Vilka rhizomer går det att upptäcka, var finns de och vad kännetecknar dem? Finns här mer eller mindre hållbara rhizom? Vad är det som möjliggör att fenomen och anordningar blir till som rhizom?

En gemensam teoretisk utgångspunkt är begreppet ”rhizom” som det är tolkat och beskrivit av Gilles Deleuze och Felix Guattari i kapitel ”Inledning Rhizom”, s 17- 49 i boken Tusen Platåer. Därutöver eftersträvas en mångfald av olika perspektiv och infallsvinklar, gärna med kopplingar till post-kvalitativa metoder och angreppssätt. Inspiration kan hämtas hos tänkare som Karen Barad, Donna Haraway, Bruno Latour, Michel Serres m fl.

Antologins form och struktur söker nya sätt att gestalta rhizom på icke traditionella sätt. Formmässigt börjar boken i mitten. Här presenteras begreppet rhizom och härifrån vecklas de olika kapitlen ut sig åt två håll. Något som kan liknas vid en fontän eller en vattenspridare som sprutar ut linjer både framåt och bakåt. Varje kapitel strävar efter att belysa såväl metodiska tillvägagångssätt som empiriska exempel. Syftet är att koppla samman metod och teori, vad det gäller såväl form som innehåll. Utforskandet av fenomen och anordningar kan med fördel ta sin börja i mitten för att därifrån bli till rörelser och linjer. Hur kan gestaltningar av rhizomer komma att se ut? Vilka möjligheter finns att kombinera bilder med trådar och linjer? Hur skriva och gestalta med en rörlighet som varken har början eller slut?

Abstract:

Professor Lise Hovik, Dronning Mauds Minne Høgskole, Trondheim

Mitt bidrag vil bygge videre på vedlagt artikkel Lydhørt samspill (Hovik & Henning, 2019), der vi gjør et tankeeksperiment med rhizomatiske refleksjonslinjer og erfaringspunkter i lydhørt samspill mellom kunstner/forsker og små barn i det kunstneriske forskningsprosjektet Lydhør i Kongsgården (2019-21)

I en ny artikkel vil jeg bruke kunstprosjektet Frøets Reise (2020), som er del av det samme prosjektet som eksempel og materiale for en videre rhizomatisk undersøkelse av prosjektets kunstprosesser med barnehagebarn. Artikkelen vil bruke fotografiske bilder fra kunstprosjektet som utgangspunkt for tekstlige undringer.

Frøets reise er et kunstverksted ledet av kunstnerne Amalia Fonfara og Hannah Mjølsnes, og tar utgangspunkt i et frø som vokser i toppen av et stort asketre i barnehagen. Vinden bærer frøet i en dansende bevegelse ned til jorden, der frøet etterhvert synker ned og gjemmer seg i mørket. Lys og vann bringer på nytt frøet opp i verden som en spire. Barna og pedagogene får ta del i denne reisen og selv kjenne på hvordan det er å være frø gjennom ulike sansende aktiviteter knyttet til treet i Kongsgården, og gjennom å krype inn i en frøpose, lukke øynene og ta ut på en fantasireise der levende fortelling og lydimprovisasjon er veiviser.

Deleuze & Guattari skriver i Tusind Plateauer (Deleuze & Guattari, 2005) at treet er et bilde på verden, og at treet har dominert den vestlige virkelighet og hele den vestlige tanke (s. 25). Treet har slått rot i kroppene våre og forherdet oss. Treet fungerer som en enhet, med sin sterke stamme og vertikale kjerne, og begrunner en enhetlig tenkning der røtter, grunn, roots, foundations står sterkt. Som motbilde bruker de gresset og rhizomet, et mer bevegelig bilde av rotforgreininger uten sentrum og i stadig tilblivelse i alle retninger. Rhizomer er mangfoldigheter og skapende bevegelser og kan fungere som motbilde til treet.

Men slike motbilder er nettopp det motsatte av hva rhizomatisk tenkning innbyr til.
Et nytt rhizom kan dannes i hjertet av et tre, i rotens hulrom, i fordypningen under en gren (s. 20). Treet selv er mangfoldigheter, og det er nettopp her, i treets mangfold, at vårt prosjekt Lydhør i Kongsgården befinner seg. Vi ønsker, sammen med barna, å lytte til treet, til barken, greinene, bladene, frøene, billene og alle de ulike artene som lever i og med treet. Lyttingen fører oss videre til en undersøkende og skapende prosess der vi bruker frøene som kilde til sanselige kunstneriske utrykk som musikk, sang, dans og tegning. I forskningsprosjektet bruker vi Donna Haraways begrep sympoiesis (Haraway, 2016) for å nærme oss en tverrfaglig og tverrkunstnerisk arbeidsform.

Som forskningsmetode er rhizomatisk tenkning en utfordring om å bryte ut av en kategoriserende analytisk fast (og treaktig) form. Når det dreier sig om det mangfoldige, må man ha en metode som rent faktisk gjør det mangfoldige. Prøv å gripe fatt i en gress-spire som vokser fra midten, prøv å holde den fast. Hvorfor er det så vanskelig? (s. 30). Det er ikke lett å sanse tingene fra midten i stedet for ovenfra, eller fra venstre mot høyre, men vi vil forsøke å krype inn i frøet og foreta en imaginær reise sammen med barna. Kanskje vil vi oppdage noe nytt og avgjørende? Noe som kan bringe oss videre og som åpner for nye erkjennelser? Vi skal også forsøke å skrive om dette på en forståelig måte, slik at våre erfaringer kan deles i boka Nordiska Rhizomer.